Hästen Frodo.blogg.se

Välkommen till min blogg!! Denna blogg kommer innehålla allt ifrån styrketräning, ridning och yoga. Det kommer vara en gott och blandad blogg där ni kommer få följa med mig i min vardag med hästen och alla djur. Du är välkommen att följa min resa! :)

Ångesten

Kategori: Livstil

 Jag vaknar en morgon och är en fånge i min egen kropp. Jag ser enbart svart framför ögonen och jag kan inte resa mig ur sängen. Jag kan inte. Jag får höra "alla har dåliga dagar" . "du är inte sjuk på riktigt".Det blir så uppenbart att ingen annan kan förstå. Jag kan inte resa på mig. Det går inte. Det kryper i mina ben och jag är kan inte röra dem. Varenda del av min kropp har domnat av och mitt huvud bultar. fast jag sovit i nästan tio timmar. Den är i varenda kroppsdel och trycker mig ned i madrassen. Ångesten.




Ångesten som gör mig till en fånge i min egen kropp. Jag lever i mitt egna skal. Ett kalt , mörkt , hatat skal som man bara vill krossa. Äntligen släpper det, den huvudvärken som gör mig galen. Men vad hjälper det när resten av ens kropp krampar emot. Krampar emot denna hemska ångest. Ångesten som alla trots förstå. Dom förstår inte skillnaden mellan att förstå och försöka förstå. Bara någon själv som har legat där förstår. 


Legat där i sängen och inte kunnat röra sig. Man kan inte tänka klart. Den tar över. Ångesten.






Benen är tunga. Tunga som bly. Kan jag gå? Man kämpar och svetten rinner. Kroppen säger stanna kvar i sängen. Man är i panik. Man lyssnar inte utan man kämpar sig upp. Går till skolan fast benen knappt orkar bära en. Du är inte sjuk? Du har bara sovit dåligt. Så uppenbart att de inte syns hur ångesten vrider tarmarna ut och in. Uppenbart att man är galen. Paniken ökar, pulsen ökar och man känner sitt hjärta tydligare än någonsin. Jag är galen. 




Kommer jag dö? Vart är jag och vem är jag? Jag har inte skapat detta monster som lever i mig. Tiden flyter iväg och man minns inte vilken dag det är. Plusen ökar. Där sitter jag, hyperventilerar som en galning. Jag är en galning. Dom tittar på mig som om jag är ett monster. DET ÄR INTE JAG! Det är den. Ångesten. 


Den isolerade bubblan växer om mig.


Som ett skyddnät ifrån verkligheten. Där står dom utanför och pratar. Vad säger dom? Är det någon som hör? 


Man är döv. Kroppen vill fly men här sitter jag. Hyperventilerar som en galning. Juste, jag är galen.




Kvällen kommer. Den kommer. Ångesten kommer för att säga hej igen. Rädslan för vad som händer imorgon kommer. Kommer det hända igen? 


Godnatt



KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2017-04-20 | 22:33:15

    Du är inte galen ❤️ Vi tar en dag i taget och det går sakta men säkert framåt mot en dag då kroppen tycker det är okej att gå upp.

  • Anonym säger:
    2017-04-20 | 22:34:05

    Jag finns vid din sida gumman 😘😍 mamma älskar dig

Kommentera inlägget här: